Många känslor flyger genom skallen nu. Jag har haft Della i snart ett år, de har gått så fort och har har lärt mig så mycket mer. Känns som att saker och ting börjar falla på plats nu. Men då inser jag att jag snart inte kommer ha någon IPOgrupp att träna med, inga att dela framgång och motgång med. Inga som stöttar, hjälper, lyfter upp när de behövs. Vad ska de bli av oss? Bara att bli av med träningskompisar känns hårt. Men då inser jag att de kommer svida ännu mer att bli av med alla vänner. Har bott i Forshaga i 3 år, de är mitt hem nu. Mina bästa vänner och hela min familj finns där. Men de låter ju lite löjligt? försökte iallafall intala mig de. Dock hade jag galet fel. Fick åka med en kompis hem från Forshaga, eller bort från Forshaga? Whatsoever... De kännes bra, skönt att komma till Göteborg tänkte jag. Men väl hemma så brats de totalt. Även om jag älskar mina vänner här så är det inte samma sak. Har adrig känt mej såhär ensam, de är som att någon håller på att ha sönder hela mitt liv. Vad ska man göra på kvällarna om inte man kan gå över till en polare som bor 5 steg ifrån? Bara den tryggheten att alltid ha någon som man kan gå till när som helst är värd så mycket. Att ha en sambo som alltid finns där, någon att garva med, gråta med och dela minnen med? Och sedan börjar man ju tänka på allt dedär som man borde gjort, allt de man borde sagt till folk men aldrig gjort. Ångest?
Allt dehär blev nog lite mer verkligt i veckan, när Elin kläckte ur sig något som resulterade i att båda gick hem från bamba med tårar som rann ned för kinderna. Men ändå med ett leende på läpparna. Konstigt såntdär.
Sedan va de ju igår....skulle säga hejdå till min sambo. bara för några veckor men sedan vet vi båda att tiden kommer gå fort. De slutade också med att tårarna sprutade. Varför kommer alla dessa känslor?? Borde ju vara glad, får starta ett nytt kapitlet i livet. Nya möjligheter och allt vad de innebär.
De är så mycket som snurrar i min skalle nu så jag tror att de blir helt kaos snart. Jag är så glad, men så galet ledsen. Alla känslor på samma gång.
Men tillbaka till verkligheten, upp med hakan och kööörrr! Imorgon hade jag tänkt att egna mej åt hundarna hela dagen. Skönt att koppla bort allt och bara tänka på träningen(:
Allt dehär blev nog lite mer verkligt i veckan, när Elin kläckte ur sig något som resulterade i att båda gick hem från bamba med tårar som rann ned för kinderna. Men ändå med ett leende på läpparna. Konstigt såntdär.
Sedan va de ju igår....skulle säga hejdå till min sambo. bara för några veckor men sedan vet vi båda att tiden kommer gå fort. De slutade också med att tårarna sprutade. Varför kommer alla dessa känslor?? Borde ju vara glad, får starta ett nytt kapitlet i livet. Nya möjligheter och allt vad de innebär.
De är så mycket som snurrar i min skalle nu så jag tror att de blir helt kaos snart. Jag är så glad, men så galet ledsen. Alla känslor på samma gång.
Men tillbaka till verkligheten, upp med hakan och kööörrr! Imorgon hade jag tänkt att egna mej åt hundarna hela dagen. Skönt att koppla bort allt och bara tänka på träningen(:
RSS Feed